Ibland har man ett träningspass där kroppen verkligen inte vill vara med, idag var ett sådant.

Började dagen med att inte gå upp när klockan ringde och vaknade därför 1 timme efteråt, tröttare än vad jag var när klockan ringde en timme tidigare. Tittade ut och såg vädret, grått och mulet. På mig träningskläderna och ner i soffan för att låta kroppen vakna lite. Gav mig ut och efter några hundra meter började knät göra ont och jag blev tvungen att gå en bit, testade springa igen men knät kändes fortfarande. Och så höll jag på tills jag kom hem.

Det ville sig helt enkelt inte.

Funderade igår kväll om jag skulle ge mig ut då min fotled värkte lite mer än vad den brukar efter för mycket snedbelastning på foten men det kändes okej i morse när jag vaknade så jag gav mig ut, faktiskt lite tidigare än tänkt. Solen sken men luften var kall och det var nästan så jag saknade min löparvantar från Craft..

Fotleden känns sådär nu ikväll och får se hur jag gör med helgens pass.

Ankelskydd ska hur som helst inhandlas.

Så här pigg (och orakad) såg jag ut i morse.

Dagens plan, som var var 4.2 km löpning i intervaller med sällskap, fick ändras lite idag då jag igår kväll fick ett sms att han var tvungen att ställa in på grund av jobb så det var bara att ge sig ut själv. Ja det var ju det där bara..

10.00 var tänkt att jag skulle åka till slingan, 09.42 låg jag fortfarande i sängen och funderade vad jag skulle kunna komma på för ursäkter för att inte ge mig ut själv. Efter någon minuts funderande tog jag mig ur sängen och klädde på mig löparkläderna som redan var framlagda och gav mig ut. Och tur var det.

3.25 km i strålande sol på en molnfri himmel. Sedan att luften var väldigt kvav, så pass så att det kändes som man hyperventlierade (okej, lite överdrivet) och att jag fick känning av håll sista 400 meterna behöver vi väl inte prata om.. 😉

Skönt att jag tog mig ut själv idag, det var länge sen. Bra mentalt.

En bra start på tisdagen.

Nu, en kopp kaffe!